hej

Det känns så otroligt konstigt, jag är full av blandade känslor. När jag kom hem från skolan, berättade min bror att Mormor är död. Det kom som ett slag i magen, först trodde jag att han skämtade men sen förstog jag att det var sant, helt plötsligt, hade Mormors hjärta stannat borta i Karlstad och nu finns hon inte mer. Jag tänker mest på min Mamma som nu är helt föräldrar lös. Fast hon tar det väldigt bra, hon är stark hon. Jag vill inget annat än att bara vara med henne just nu.
När jag tänker tillbaka tycker jag att det är synd att jag aldrig fått lära känna henne på riktigt för hon var säkert än underbar människa. Det finns mycket man ångrar så här i efter hand men det känns dum att tänka tillbaka och se allt som jag borde gjort utan jag vill glädjas åt det som hänt istället, fastän det är svårt. Även om det inte syns (jag är typ sämst på att visa känslor) så saknar jag henne, hon var/är ju faktiskt min Mormor </3